Det här är intressant. Jätteintressant. Handlar om en kvinna som väljer att inte tala om könet på sitt barn.
I min värld är det att dra det hela lite väl långt. Jag har faktiskt sprungit på den här tjejen på stan med Vide en gång, och eftersom våra barn är i samma ålder kom vi i samspråk. När min kompis som var med frågade något om barnet, och inflikade ”är det en pojke eller flicka” för att kunna säga han/hon fick vi just svaret att det är oviktigt.
Jag håller med. Det är oviktigt. Men gissa vad vi tänkte på resten av samtalet? Det blev viktigt där och då. Dessutom var det inte utan att jag kände mig lite förnärmad. ”Vad har hon för rätt att ta förgivet att vi lägger en massa värderingar på om det är en han eller hon”, liksom. Men det är klart hon har rätt att säga vad hon vill om sitt barn. Och hon fick mig att fundera – ännu mera – på de här frågorna, så något uppnådde hon väl.
En diskussion på samma, om än något mer teoretiska linje pågår förresten här!
Lämna en kommentar