Nej, det här inlägget handlar inte om det ännu eftersatta arbetet med att få upp hyllor i det rum som ska bli vårt nya hus bibliotek. Det handlar om något viktigare, nämligen innehållet.
Det är Bokbabbel, via lite andra bloggare, som fått in mig på tanken på att redan nu bygga upp en klassikersamling till barnet/barnen. Har en kollega som köper alla nobelpristagare till sina barn, vilket jag tycker är en rolig tanke, men precis som Bokbabbel funderar jag på vilka krav man ställer på sina barn om man redan då de är pytte bestämmer att de ska bli bokälskare.
Som jag skriver i en kommentar till ovan nämnda inlägg resonerar jag nog själv så att jag bygger upp det egna biblioteket och tänker att det förr eller senare blir barnens. Däremot fyller jag ju sonens egen hylla med väldigt täta och jämna mellanrum, och baktanken är nog att han ska bli så van vid en välfylld hylla att han kommer att vilja fortsätta ha det så.
En sak jag funderar på, och som jag skulle vilja ställa till er som bygger upp bibliotek till era knattar – hur resonerar/resonerade ni om ni får/när ni fick fler barn? Dubletter? Urval? Jag tycker det blir knepigt redan där!