Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Andra medier’ Category

Äntligen gillar sonen långfilm. Just nu tittar vi på Min granne Totoro, och den är helt fantastisk. Det visste ni säkert redan, men jag påminner!

Read Full Post »

Här kommer några tips på böcker för barn – och inte minst föräldrar – som börjar/börjat nytt i höst. Själv jobbar jag min första dag efter nio veckors semester/föräldraledighet idag. Det känns minst sagt märkligt!

Read Full Post »

En av mina absoluta favoritbarnböcker har kommit som app, och betyget hos Pappas appar bådar mycket mycket gott!

Read Full Post »

Jag har blivit ombedd att skriva några boktips till Vi Föräldrar, så håll lite extra utkik där framöver! 😉

Read Full Post »

Om jag läser en till av mina bloggvänner som utifrån Bonniers pressmeddelande hyllar Vem-appen så tappar jag totalt tron på bloggarnas kritiska öga. Appen är dålig!!!!!

Den må vara gratis men den tvingar föräldrar att köpa fler böcker eftersom alla står framme och det är helt omöjligt att förklara för ett barn att böckerna ovanför strecket kan vi läsa men inte de som är under. Dessutom – och det är ännu värre – är de till min enorma besvikelse INTE BRA! Stina Wirsén läser för fort, det är krångligt att pausa för att titta på detaljer och mervärdet är NOLL!!! Inga animationer, ingenting.

Låna e-böckerna, eller köp filmerna, men strunta i appen!

Vill ni ha en riktigt bra barnboksapp så köp Filimundus appar av Jan Löfgrens böcker!

Så det så!

Read Full Post »

Så mycket skit

Rent ut sagt!

Sitter och kollar bokreasajter och kataloger för jobbets räkning och slås av hur mycket dåliga böcker det finns för små barn. Jag inser att bokhandlarna måste sälja en uppsjö av bjärta pekböcker med päls, ljud, pop-up och annat bling-bling. Inte fel med en välgjord sådan bok då och då, men det finns ju så sjuuukt många fina, fantasifulla, viktiga böcker även för små små barn. Det är de pärlorna jag ska försöka plocka ut och tipsa om. Stay tuned!

Förresten, när man kolla på bjärta babyböcker kan man springa på sådant här. Då undrar man värt världen är på väg!

Read Full Post »

Veckans barnboksspalt, som publiceras i Skånskan idag:

När Kivis högsta önskan går i uppfyllelse är det inte riktigt som hen tänkt sig. En monsterhund är ju ingen tax och det blir en tuff dag för Kivi, som snabbt tänker om i husdjursfrågan.

Jesper Lundqvist och Bettina Johansson har verkligen lyckats skapa en spännande barnbok och min 2,5-åring älskar den. Men medan det är den galna monsterhunden och den charmiga huvudpersonen som väckt hans intresse är det ett tre bokstäver långt ord som attraherat vuxenvärlden. För Kivi nämns som ”hen” och ”henom”, och boken har gett skaparna, och inte minst Olika förlag, stor uppmärksamhet.

När jag någon gång vid sjuttioelfte omläsningen gör sonen uppmärksam på det ovanliga ordet reagerar han inte nämnvärt. Han är upptagen med en av Bettina Johanssons många detaljrika och fantasifulla illustrationer av den allt annat än gulliga hunden. Själv tycker jag ”hen” ligger oväntat naturligt i munnen. Jag brukar förespråka könsneutrala/normbrytande barnböcker och tycker det är bra att ha ett ord som gör det möjligt att ha en huvudperson som är barn först och främst. Om hendebatten kan öppna för en bredare diskussion om stereotyper i barnboksvärlden är det jättebra. Allra bäst tycker jag det är att debatten dras igång med hjälp av en bok som står för sig själv och är värd uppmärksamheten också för sina kvaliteter som just barnbok.

En annan nyutkommen bok som vi gillar hemma just nu är Marianne Dubucs Djurens maskerad (Rabén & sjögren). Precis som tidigare utkomna Framför mitt hus lyckas Dubuc ständigt överraska genom att leda in oss på ett spår och så plötsligt byta fot eller göra helt om. Både Djurens maskerad och Framför mitt hus flörtar med de klassiska sagorna, men också med mer stereotypa pekböcker som radar djur på djur, sak på sak. I den senast utkomna är det just djuren vi utforskar, men vi får tänka till, för bäst som vi känt igen ett lejon har det klätt ut sig – till elefant!

Vill vi veta lite mer om djuren, ja leta fakta under flikar och luckor, så tittar vi i Vilket djur liknar mig? och Vilket djur ska jag bli? (Alfabeta) av Nicola Davies och Marc Boutavant. Den sistnämnda följer djuren från dess tidigaste stadium (yngel, puppa, ägg, ja ni fattar) tills de är fullvuxna och själva fortplantar sig. Luckor är alltid populära, och från föräldraperspektiv är det alltid bra att få hjälp att svara på de frågor som kan uppstå kring vilket ämne det än är som är på tapeten för tillfället. När det gäller fakta om djur kan jag ändå tycka att det är svårt att slå den ”äkta varan”. Att läsa de ljudsatta fotoböckerna Fågelsång (av Jan Pedersen och Lars Svensson) och Vilda djur (Jan Pedersen) med 2,5-åringen är alltid en upplevelse. Vet ni hur en motorcykelgroda låter? Hur berguven hoar? Vi vet, och de här böckerna (från Max Ström förlag) kommer vi att växa med och ha glädje av länge.

Slutligen: Lyckan som uppstod när vi förstod att Emma AdBåge illustrerat tvååringens favoritramsa – ABCD råttan kokar te, i en ny pekbok var inte att ta miste på. Den med Lennart Hellsings ramsa ”Vad ska vi göra” är mycket fin den med!

Read Full Post »

Hörrni det här med jultomten, kan vi prata om det? Så mycket tid som så många vuxna lägger ner på att får små barn att tro på denna figur, bara för att några år senare rycka undan mattan och förvänta sig att alla är införstådda med att klapparna kommer från släkt och vänner. Taskigt egentligen, men jag gör det själv. I två-åringens värld är gränsen mellan fantasi och verklighet ändå flytande, och diskussionerna härhemma rör inte om utan hur tomten kommer in för att lägga paket i kalenderstrumpan. De där paketen består varannan dag av en pusselbit och varannan av en pixibok, och böckerna gör sitt till för att utöka tomterepertoaren. Bonnier Carlsen har samlat tio pixiböcker i en julbox, och här finns röda tomtens onda gröna bror (för föredrar rutten ärtsoppa framför tomtegröt), här klär tamkaninen Ville ut sig med skägg och luva och skrämmer de vilda djuren och Ulf och Kajsa bakar och pysslar precis som de gjorde när jag var liten. En fin samling, som jag gissar kommer att vara populär flera jular framöver.

Kartongboken Nickes jul (Rabén & Sjögren) lär dock lillasyster få ta över snart. Det är en enkel pekbok, med glitter och upphöjda ytor att känna lite extra på. Julstämningen är i topp, och Nicke Nyfikenälskare får sitt även denna tid på året, men finessen som originalets skapare H.A och Margret Rey hade saknas.

Den lilla mullvaden och julen av Zdenek Miler och Hana Doskocilová är den tredje boken om den lilla tjeckiska mullvaden som ges ut i Sverige av förlaget Parabellum nord AB. Mullvaden är som vanligt givmild och planerar julfirande för sig och den lilla musen, men korpen är framme och ställer till det. Jag är väldigt förtjust i mullvaden, som alltid är finurlig och fin, och julkänslan är genuin trots att jultomten saknas när de små djuren till slut sjunger Nu tändas tusen juleljus.

Att högläsningen slutar med sång är förresten inte ovanligt för den som är bekant med Catarina Kruusvals serie Ellen och Olle sjunger (Rabén & Sjögren). Lagom till jul har Kruusval illustrerat Alice Tegnérs Sockerbagaren, och Astrid Gullstrands Tre pepparkaksgubbar, och låt mig säga att den som inte kunde dessa sånger utantill sedan tidigare definitivt gör det nu. Jag gillar konceptet vispekbok, det lär barn att faktiskt lyssna på vad de sjunger. Att det sedan kan vara svårt att sjunga långsamt nog för att de detaljrika uppslagen ska hinna avnjutas är ett mindre problem med tanke på hur många gånger man hinner sjunga sångerna under en läggningsstund…

Och när vi nu pratar om läggning kan jag inte låta bli att nämna årets julklappsbok till småbarnsföräldrarna. Go the fuck to sleep av Adam Mansbach och Ricardo Cortes (Akashic books) låter frustrationen få utlopp i igenkännande skratt, och ger den trötte gemenskapens tröst (du är inte ensam!). Tyvärr verkar den svenska översättningen (Sov nu för fan) stressats fram, och håller inte alls. Rimmen faller platt och känns bara krystade, så köp den på engelska eller inte alls!

Boken har för övrigt rönt sådana framgångar att man förutom översättningar till allehanda språk gjort en barnvänlig variant med titeln Seriously, just go to sleep. Den har jag inte läst, men lite känns det ju som att poängen gått förlorad om frustrationen måste anpassas för barnaöron.

Årets sista barnboksspalt avslutas med hopp om en god jul, många fina lässtunder och många goda nätters sömn! Själv kan jag nog bara hoppas på två av tre.

Fotnot: Pixibox Jul innehåller följande titlar: Adventskalendern, Jesu födelse, Ojsan, Tekla och tomten, Julens ABC, Ulf och Kajsa gör julgranspynt, Bo firar jul, Tomten och tomtens bror, Ville och vilda – tokig i julen, Emilias jul och Julsånger.

Denna text är tidigare publicerad i Skånska Dagbladet. Nickes jul och Den lilla mullvaden och julen samt vispekböckerna är recensionsex från förlagen. Det är även den svenska utgåvan av Sov nu för fan. Övriga böcker har jag köpt.

Read Full Post »

Min senaste barnboksspalt handlar om illustrationer som återanvänds. Har ni också sett hur det sker mer och mer? Vad tycker ni om det?

Förutom denna spaning finns tips på några riktigt fina böcker. Gamla och nya! Läs spalten här!

Read Full Post »

Lästips

Här är en artikel jag skrivit i dagens Skånskan. Vad tycker du, kan ett barn få för mycket böcker?

Jag har förresten haft frågan uppe här i bloggen förr!

Read Full Post »

Older Posts »