Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Barndomsfavoriter’ Category

En av mina absoluta favoritbarnböcker har kommit som app, och betyget hos Pappas appar bådar mycket mycket gott!

Read Full Post »

psst: Har i min andra blogg skrivit om boken Bilderboksretro: 50-tal. Du hittar inlägget (där jag också förklarar varför det ligger där och inte här) här!

Read Full Post »

Ni vet väl att barndomens favorit Totte finns som film? Böckerna har animerats och läses av en äldre herre jag just nu inte kommer ihåg namnet på. Jättefint, och precis lagom tempo för en 1-2-åring!

Har sett att författaren Gunilla Woldes andra huvudperson Emma också finns på dvd. Kan bli en julklapp!

Read Full Post »

Tvååringen fick de här lagom till födelsedagen och har läst dem otaliga gånger sedan dess. Formatet, de fina (original, jag är allergisk mot andra varianter av Nalle Puh) illustrationerna och enkla texterna tilltalar honom. Att det  – som framgår av bilden – går att pussla ihop böckerna är ju dessutom en trevlig bonus.

Böckerna är väldigt enkla, och visst kan jag känna att det är ännu ett försök att krama pengar ur björnen med mycket liten hjärna. Varje bok har en huvudperson, och på så sätt får de små barnen lära känna alla figurerna i A.A Milnes förtrollande värld. Som Puh-fantast hoppas jag naturligtvis att det ska vara den introduktion som får sonen att bli lika förtjust i the real deal!

Texterna rimmar, och består av en kort presentation av bokens huvudperson. Det är knappas Milneklass, men tillräckligt nära för att jag ska stå ut!

Dessa böcker har jag fått som recensionsexemplar från Bonnier Carlsen.

Read Full Post »

Kollegan Peter påminde om denna fina lilla bok. Han var dessutom snäll nog att köpa den åt såväl mig som en annan kollega som liksom jag blivit av med barndomens exemplar.

Read Full Post »

Av Zdenek Miler & Eduard Petiska

Den som inte såg den lilla mullvaden på teve i sin barndom kanske inte får någon speciell känsla av det här omslaget? För mig är den nostalgi på hög nivå. Diverse tjeckiska produktioner som SVT visade var väl mindre populära men den här satt jag bänkad framför.

Det är något med den lilla mullvaden, hans nyfikenhet, hans hjälpsamhet och hans vänner som är väldigt tilltalande. Jag minns att min SO-lärare i högstadiet visade mullvaden som ett exempel på socialism kontra Tom&Jerrys brutala kapitalism – men jag tror inte min kärlek till mullvaden är fullt så politisk.

Nu har mullvaden kommit till Sverige i bokform (kortfilmerna kom i dvd-box för några år sedan, vi tittar gärna på dem härhemma) och den första boken handlar om bilar. Om fascinationen för dem och längtan efter den. Det är inget problematiserande, inget miljötänk här inte, och på så sätt kan den kanske kännas lite daterad, men som skildring av längtan efter något och uppfinningsrikedom för att finna sätt att få det man vill ha är den utsökt.

Läs mer om den här, och kika även på nästa bok som tydligen kommer snart!

Read Full Post »

Läser ni julböcker för barnen? Och i så fall gör ni det bara i juletid?

Här kan ni läsa min barnboksspalt i lördagens Skånska Dagbladet, på just detta tema!

Read Full Post »

Kan du allt om Astrid Lindgren? Det gör jag!

Kolla här!

Read Full Post »

att min favoritmullvad kommer som bok? Gött!

Read Full Post »

Eller Allt är inte guld som glimmar.

Bonnier Carlsen ger ut serien En liten gyllene bok och jag har läst två av dem (<—).

Det går ju inte att komma ifrån att de tilltalar ögat. Eller att åtminstone vissa av dem ger fina flashbacks. Jag tyckte till exempel mycket om Alice i Underlandet i Disneys bokversion när jag var liten. Men.. Ja, ni har väl anat att det finns minst ett men?

Jag får nog spalta upp det.

1. När det gäller Alice så har jag antingen slagit ihop film och bok i minnet eller så är den här versionen en kortare än den boken jag hade som barn (den var visserligen i större format men det brukar ju inte behöva betyda så mycket). Handlingen är nämligen helt uppstyckad och jag förstår inte hur någon som inte kan originalberättelsen ska kunna hänga med. Det är bara en radda mycket konstiga händelser. Inte för att originalet är så himla stringent men det här hänger liksom inte alls ihop.

2. Jul på landet är en ny bekantskap för mig, och det är ju lite svårt att läsa en bok som kom ut 1950 för med 2000-talsögon. För varför är det Bob som ska hugga julgran med morfar och Betty som ska pyssla ihop pyntet? Den lantliga julkänslan är väl aldrig fel, men jag kan inte se någon angelägenhet alls i den här boken.

3. Utgåvorna känns inte bra i handen. Det är kanske ett fånigt argument att dra upp i en bokrecension men om man nu ska återuppliva något gammalt, vill man inte då att det ska kännas genuint? Jag får istället en lågbudgetkänsla som är sådär kul.

Sammanfattningsvis känns den här serien ganska trist. Jag kan förstå att Bonnier vill ge föräldrar, och kanske ännu hellre mor- och farföräldrar, chansen att återuppleva sina gamla favoriter men är det rätt? Det finns så fantastiskt många fina böcker (och dåliga böcker för den delen)  som inte längre går att få tag i, då kan man väl välja med lite mer omsorg?

Read Full Post »

Older Posts »