Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘taktila böcker’

Helena på Barnboksprat diskuterar bokprylar och överflöd i senaste numret av Barnposten. Det är egentligen flera olika diskussioner, känner jag. Den om böcker som nästan är prylar i sig, den om prylar med koppling till böcker och den om överflöd av leksaker och böcker. För min egen, och kanske er, skull benar jag nog upp det:

Interaktiva böcker: Jag gillar när sonen är med aktivt i läsningen, vare sig det handlar om att engageras känslomässigt eller vara fysiskt aktiv. I barnboksspalten som jag länkar till här tipsar jag om En bok av Hervé Tullet, som utan att innehålla varken flikar eller andra attribut får barnet med sig hela vägen. Det behövs inte så mycket! När flikarna/knapparna med ljudillustrationer/pälsinslagen eller vad det nu är tar över, och får förlagen att tro att de kommer undan med en undermålig historia eller med ett dåligt språk blir jag dessutom rosenrasande (ping Go’boken).

Bokprylar: Vilken uppsjö det finns alltså! Vi har en mängd Labansaker hemma, främst gåvor, och mycket av det fick vi faktiskt av sonens farmor och farfar innan varken vi eller sonen fallit för det lilla spöket. Om det spelade in när sonen sedan började älska såväl filmer som böcker vet jag faktiskt inte, men det är klart att det är svårt att stå emot när han vill ha något Labanrelaterat, just för att det är kopplat till hans bokkärlek.

Sedan är det ju Babblarna, som jag brukar skriva om. Vi har samtliga (sex stycken) babbelfigurer i plast, och Ebbot älskar dem. Han har precis börjat prata, och några av de första orden han sa var ”Bobo”, ”Dada” etc. Han vet vad var och en heter, och badar dem och låter dem åka i sitt garage. Jag kan egentligen inte se att det är sämre med prylar som har bokkoppling än andra saker – allt beror ju på kvaliteten och där är det i slutänden upp till oss föräldrar att välja. Visst kan man bli beklämd när man ser hur Nalle Puh till exempel förvrängts till oigenkännlighet av Disney, men vad göra annat än att inte köpa? Och om barnet nu tröttnat på Pippi vid ung ålder undrar man ju om det beror på prylarna eller på att barnet ändå inte gillade – eller ens har läst!?! – böckerna så mycket.

Överflödet av böcker: Det här är nog den fråga jag funderar mest på i min vardag! Vi har överfulla bokhyllor både när det gäller barn- och vuxenböcker, och det är ju i grunden något jag är väldigt nöjd över. Det händer – inte minst vid flytt – att jag får kommentarer som antyder att det skulle vara något negativt men det örat kan jag faktiskt inte lyssna på. Däremot har ju inställningen till att äga böcker förändrats, inte minst när det blev billigare med böcker, generellt. Inte hade någon så bågnande hyllor när jag var liten? Vi hade det definitivt inte och vi är ändå en väldigt läsande familj. Det gjorde ju också att böcker var lite exklusivt – något man fick till jul och födelsedagar, och så i bokreatider!

För sonen är det ju något helt annat. Jag gissar att han i snitt får minst 2-3 nya böcker i månaden i sin hylla. Det är recensionsexemplar, reafynd, hans mors kompensationsbeställningar (när jag beställer till mig själv känns det alltid bättre att också beställa något till honom) och gåvor från morföräldrarna som dimper ner. Och även om han alltid är entusiastisk över en ny bok är det klart att det inte är särskilt speciellt för honom när de dyker upp.

Min rädsla är alltså att han inte ska förstå det fantastiska med en bok, samtidigt som jag ju vet att all forskning visar att just tillgången på böcker – och läsandet i hemmet – är det som skapar läsande barn. Lösningen är väl en mellanväg, att inte följa varje bokköpsimpuls (och jag begränsar mig faktiskt, jag har ju något hum både om ekonomi och utrymme hemma), men nog är det den sista delen av den där meningen jag just skrev som jag oftast har i bakhuvudet när jag agerar, långt oftare än förledet.

Hur tänker du om de här frågorna? Köper du mycket böcker till dina barn (miljöaspekten har jag ju inte ens varit inne på, det orkar jag nog inte)? Köper du bokprylar?

Annonser

Read Full Post »

Omslagsbild: Gosiga djurbokenAv Stella Baggott (Översättning Susanna Hellsing)

Lilla Bokhyllans innehavare är nog egentligen lite stor för den här boken, men det bryr han sig inte om. Att peka, känna och klappa är alltid kul!

Textmässigt är den .. ingenting. Djuren är beskrivna rakt upp och ner. Ett plus dock för variationen på sista uppslaget där vi får träna färger och komma ihåg vilka djur vi klappat. Jämfört med många andra sådana här böcker är variationen i textur dessutom mer varierad, här finns den blanka fisken och den skrovliga grodan, inte bara den duniga kycklingen och det ulliga fåret.

Ett minus för mig är isbjörnen, som beskrivs som ”luddig” men vars pälsyta mer känns som frigolit. Jag börjar faktiskt fundera om det blivit något fel i den upplaga vi fått, för känslan liknar inget pälsklätt djur jag känner till.

Boken får i alla fall stanna kvar i bokhyllan, och förhoppningsvis blir den en rolig upptäckt för fröet som snart firar halvtid i min mage!

Read Full Post »

Av Ronne Randall

Visst är det kul med ljud! Och med rim.

En enkel bok, och inte så mycket att skriva om mer än att åldersangivelsen ”från 2 år” säkert är korrekt, inte minst för att mindre barns fingrar inte riktigt räcker till för att få ljud i djuren. Lilla bokhyllans innehavare pekar glatt ut knappen på varje sida, men lyckas inte trycka tillräckligt hårt (han är i skrivandets stund drygt 13 månader).

Read Full Post »

Vi var egentligen på jakt efter sådana där solskydd som man sätter i bilfönstret, men väl inne på stormarknaden kunde jag så klart inte låta bli att gå en sväng förbi bokavdelningen. Den visade sig vara överraskande omfattande, och jag fastnade för en liten blå bok.

Såhär i efterhand ångrar jag att jag inte köpte även den röda, den gröna och den gula, men när jag stod där visste jag ju inte att den lilla bokhyllans innehavare skulle bli så förtjust. Det klarblå, glittriga med en ny känsla under fingertopparna för varje bild verkar tilltala honom, liksom det glada katten som med hjälp av kartongsidornas hål tittar ut ur såväl flygplanet som nästa uppslags lilla stuga.

Själv kan jag inte franska, men jag klarar mig bra på improvisation (har man fått texten översatt för sig en gång glömmer man knappast, det är ju inte några konstigheter direkt)!

Read Full Post »

Vi har som sagt varit utomlands. Här är bara några av bevisen.

Vi flög till Barcelona och körde sedan norrut till en liten by i södra Frankrike där vi var en vecka. På hemvägen hade vi två nätter i Barca och det var egentligen bara då vi hade tillgång till riktiga bokhandlar. De två franska böckerna, Tout bleu och ”ettårsboken” är inhandlade på en stormarknad respektive en tidningskiosk. Ingen kvalitetslitteratur något av det kanske, men jag slogs av hur många fina småbarnsböcker det ändå fanns. Dessa enkla, men ändå välgjorda pekböcker har räddat många långa bilresor, och är fortfarande nu när vi är hemma något av favoriter i lilla bokhyllan.

Kommer att blogga om var och en inom kort! Stay tuned!

Read Full Post »

Minsta läslusen har varit ute och rest, och gissa om hans mamma (och mormor) shoppade böcker åt honom. Nu jäklar ska det bli livat i Lilla bokhyllan för nu var det toklänge sedan jag bloggade.

Detta är bara en teaser, för jag måste fota lite omslag och tänka lite mer innan jag drar igång. Anse dig förvarnad!

Read Full Post »

Böcker som känns

Läste för ett bra tag sedan nu på Bokunge om taktila böcker, och tänkte skriva ett inlägg. Så vips kom en artikel i Barnposten (med viss koppling till Bokunge, gissar jag av artikelförfattarens namn!). Samtidigt kom vårt senaste paket från Go’boken, med två böcker att känna på. Det ligger i tiden, alltså. Och inte minst i tiden för Ebbot som nu är snart nio månader. Varje kväll läser vi Go’morron, God natt, och knatten klappar alla djuren. Han gillar det, det är tydligt. Sämre är det för oss vuxna som måste läsa de minst sagt nödtorftiga rimmen. Hur många gånger kan man trycka in ett ”min vän” för att rimma på ”igen” utan att skämmas? Det undrar jag om Go’boken har funderat över…

Jag gillar Go’bokens tanke, med åldersanpassade bokpaket. Det har hittills kommit böcker som i sin tanke passar vår son utmärkt. Men texterna? Nej, det blir inget mer Go’boken för oss!

Read Full Post »