Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Natur & Kultur’

Är ni nyfikna nu då?

Här är i alla fall boken som dottern älskade:

Natur & Kultur

Den är skriven av Åsa Medel-Hartvig, med stämningsfulla illustrationer av Ane Gustavsson (läs mer om den här). Konceptet är enkelt, lilla Otis upptäcker sorg och gör vad han kan för att sätta plåster på såren. Ibland bokstavligen, ibland räcker en nalle eller en mysstund. Men vem tröstar Otis?

Jag vet ju inte exakt vad i den som tilltalade Astrid så mycket, men det finns något mycket lugnande i de trösterika upprepningarna, och naturligtvis i det lyckliga slutet. Tilltalet är enkelt och ur barnets perspektiv, någon tvivel om att små barnarmar runt halsen och en utlånad sköldpaddsväska faktiskt löser såväl akuta (pappas väska som glömdes på bussen) som med existentiella (farfaderns sorg över något han läst i tidningen, en dödsannons?) finns inte.

Åsa Mendel-Hartvig är lite expert på de där små barnens känslor och vänder gärna på dem. Ni har väl läst om Tessla och hennes bångstyriga föräldrar?
Som tvåbarnsförälder är jag för övrigt mycket peppad på hennes nästa bok.

Boken är ett recensionsexemplar från Natur & Kultur.

Read Full Post »

En pappa sitter på en bänk och gråter. Är han hungrig? Har han slagit sig? Längtar han efter sin mamma? Som småbarnsförälder vet du hur till synes små vardagshändelser kan växa och bli ett ämne för långa filosofiska diskussioner, inte sällan vid sovdags. Kristina Murray Brodin och Bettina Johansson öppnar som vanligt för både roliga och svåra samtal när Alvdis och Hamsa får reda ut vad det finns för många anledningar att gråta. Med Världens mamma och en katt och dagisböckerna Maskerad och Tyranno i ryggen är det helt klart värt att hålla ögonen på den här författar- och illustratörsduon. Varför gråter pappan? (Olika) blev snabbt en favorit här hemma.

Från samma förlag kommer Raka vägen över Himlabacken av Victoria Hammar (text) och Mikael Sjömilla (bild). Här möter vi Moses och storasyster Frida, som för första gången ska gå ensamma till farfar på andra sidan Himlabacken. Tror ni att de klarar att gå raka vägen dit? Nej just det, och boken bjuder på ett spännande äventyr för den lilla läsaren och viss ångest för den äldre som redan tidigare har svårt att släppa barnen ur sikte. Och på tal om kontrollbehov ger fina Koko och Bosse av Lisen Adbåge (Natur och Kultur) den vuxne läsaren många tankar om barnuppfostran och trots. Vad händer om man slutar tjata vid ett nej, låter bli att styra åt sitt håll för jämnan och faktiskt låter det gå lite fel då och då?

Bajsplutten av Benoit Charlat (Rabén och Sjögren) är en ny bekantskap som inte tvunget bjuder på några filosofilektioner men genom sitt ämnesval snabbt blir poppis ändå. För vilken 2-3-åring kan motstå fläskkorvar, kompiskorvar och arg-varg-korvar? Att alla bajsande djur så småningom poppar upp ur boken och kycklingen som går under namnet Bajsplutten dessutom får spola med ljudillustration gör ju inte saken sämre. Minusbetyg för denna och många liknande böcker för att ljudknappen är svårtryckt för små fingrar.

Ljudligt blir det också när vi läser nyutkomna Snickerboa, som är en i raden av illustrerade sångböcker, flera med Astrid Lindgrenmotiv. Att sjunga och bläddra samtidigt gör kanske inte sången rättvisa, men det är ett trevligt sätt att återuppleva gamla favoritvisor.

I tidiga boksommarens skörd finns som synes ovanligt många pärlor, men Skruttens första grävskopa av Marie Oskarsson hör inte till dem. Jag har tidigare gillat Kenneth Anderssons naivistiska teckningar, men här blir de bara tråkiga. Och meningen ”Det är bara farbröder som kan köra grävskopa” gör mig knappast mer förtjust. Som tur är visar tvååringen heller ingen entusiasm. Har man till skillnad från oss en grävskope- och traktorfantast i barnkammaren finns det dessutom mycket bättre böcker på temat (Halvan och Mulle Meck, för att nämna några).

Dessa recensioner är publicerade som en barnboksspalt i Skånskan 30 juli 2011. Samtliga böcker är recensionsexemplar.

Read Full Post »

Var förbi jobbet och hämtade en bunt barnböcker till min barnspalt (och visade upp Astrid) idag. Sonen skippade kvällsfilmen och vi maratonläste med mormor som glad hjälpreda.

Kan säga att vi faktiskt enades om en klar favorit:

20110705-192831.jpg

Vilken fin bok! Och vad den fick mig att tänka på hur jag hanterar tvåårsfrustrationen som är ett dagligt inslag i familjelivet just nu. Tvååringen ifråga satt tyst och uppmärksam och sa bara ”igen” varje gång boken var slut, så ni kan tänka er!

Koko VILL INTE någonting, och framför allt inte när Bosse säger åt Koko att göra något. Men istället för att truga säger Bosse ”låtgå” och Koko får själv inse att det är skönt att lägga sig på kvällen, tråkigt att inte kliva upp och svårt att lämna affären med obetalda maränger. Tänkvärt, både för liten och stor!

Read Full Post »