Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Katerina Janouch’

Av Katerina Janouch

Vi känner Ingrid vid det här laget, och när hon ska resa utomlands får vi vad vi förväntar oss.

Mitt första möte med henne var ju inte så lyckat, och att jag fortsatt att läsa om henne är mest en slump.

Delvis får jag väl tillstå att hon har sin charm, och även om jag fortfarande tycker att det uppstyckade språket är lite omotiverat och framför allt stundvis dåligt genomfört (finns logiska luckor i meningsbyggnaden även i denna) har jag inte hittat riktigt så många störningsmoment i senare böcker.

I den här boken åker Ingrid och hennes familj till ej uttalat soligt resmål. Den kom oerhört lämpligt för oss, då vi ju var på Kanarieöarna i slutet på januari. Att läsa om Ingrids resa var en bra förberedelse, och Katerina Janouch lyckas på något sätt pricka in sådant som barn fokuserar på. I det här fallet är det hotellet som Ingrid och min son har ungefär samma syn på: ”Hemma heter hotellet” sa Ebbot efter några dagar på Fuerteventura, och det är om inte ett direkt citat så i alla fall Ingrid-inspirerat.

Jag har inte läst så många böcker om resor för riktigt små barn, men det är klart man jämför med Var ligger utomlands? som jag skrev om för en tid sedan. Även om jag gillade den måste jag nog säga att Ingrid ger de små barnen mer. Ju mer jag har tänkt på Leo och hans funderingar inför stundande resa desto mer börjar jag känna att genomgången av länder och deras befolkning drar åt det alltför stereotypa. Visst kan den fungera som en ingång till en småbarnslektion i geografi, men vill man förbereda barnen för en solsemester är nog Ingrid att föredra.

Har du några andra tips om böcker som passar inför och på resa?

Ett mer allmänt tips från mig är att köpa/låna några nya böcker inför flygturen, och packa in dem som paket. Det är ett perfekt tidsfördriv att först öppna paketet och sedan premiärläsa boken. Har du valt rätt har du dessutom en bok ni båda gillar att läsa på stranden!

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Read Full Post »

Av Katerina Janouch och Mervi Lindman

Jag har ju sågat Ingrid en gång. Inte Ingrid kanske, men språket i en av böckerna om henne. Ändå läser jag nu om henne om och om igen. Den här samlingsutgåvan – för vad jag förstår är det här valda delar av tidigare utgivna böcker sammansatta till en ny (!?) – i storformat och i hård kartong är populär härhemma.

Och då korrfelen inte återkommer och texten faktiskt känns minde krystat är det ok. Ingrid är charmig och igenkänningsfaktorn hos min tvååring stor, så jag är inte sämre än att jag kan ge henne en ny chans!

Denna bok är ett recensionsexemplar från Bonnier Carlsén.

Read Full Post »

Bild från Bokus.seAv Katerina Janouch

Har länge varit nyfiken på Janouch Ingrid och passade på att be om ett recensionsexemplar av den sjunde i serien, Ingrid träffar djuren. Det har satt mig i en sådan där jobbig situation som många bokbloggare skriver om; ska man såga en bok man fått gratis?

Jag har ju hela tiden sagt JA, för att det är det enda sättet att ge bloggläsarna förtroende för mig. Jag skriver vad jag tycker om en bok, oavsett hur den kommit i mina händer.

Med det sagt vill jag berätta att Ingrid är en väldigt charmig tjej. Jag tilltalas av bilderna, men märker faktiskt att sonen inte är så entusiastisk som han ofta blir över djurbilder. Men min sågning gäller språket. Jag vet att småbarnsböcker ska ha korta meningar, och jag har ofta kunnat bortse från konstigheter i språket just därför. Jag tror – eller hoppas i alla fall – att författaren har en pedagogisk tanke som handlar om språkinlärning och jadajada. Själv tror jag att man som högläsare snabbt inser hur mycket just ens barn hänger med och vackert får anpassa språket efter det. Hur som helst kan jag se förbi uppstyckade och till synes ologiska meningar om de 1, ligger bra i munnen och 2, följer någonslags logik.

Ingrid träffar djuren faller tyvärr på båda punkter. Här är baksidestexten:

Var är alla djuren?
Djur som är på riktigt?
Först så finns kaninen.
Med den mjuka pälsen.
Det finns flera hundar.
De behöver rastas.
Ingrid kastar pinne.

Ni fattar grejen. Nya meningar på varje rad, även när det uppenbart är en uppstyckad mening (kaninen – med den fina pälsen). Ok. Så är hela boken.

Här är min personliga hatsida:

Sture heter katten.
Han bor mest hos grannen.
Men när Ingrid ropar.
Kommer han och spinner.

!!!

Och så ungefär mitt i boken kommer vi till fåren:

Lammen är så fina
De är lite blyga
Sen när Ingrid lockar
Kommer de och buffas.

Vad menas??? Vad är skillnaden på denna text och övriga boken? Var är de eviga punkterna? Och om man nu valt bort dem, varför stora bokstäver?

Nej. Jag förstår helt enkelt inte. Ska det vara så här? Vad tänkte Janouch? Vad tänkte förläggaren? Ni som läst tidigare böcker, är alla likadana? Gillar ni det?

Jag gömmer nog Ingrid och Djuren under fåtöljen (där lägger vi böcker vi för tillfället inte orkar läsa fler gånger) och lämnar den där.

Read Full Post »