Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Josa!!

Min sons älsklingsfärger är i nämnd ordning ”josa, och lite vitt och sfajt”. Jag hoppas han behåller sin egen smak, trots att så många motarbetar honom. Antar att ni sett denna nyhet, och det i det här fallet lyckliga slutet. Däremot kan man ju fundera över uttrycket ”nätilska”. Är ilska olika mycket värd beroende på forum?

Annonser

Är ni nyfikna nu då?

Här är i alla fall boken som dottern älskade:

Natur & Kultur

Den är skriven av Åsa Medel-Hartvig, med stämningsfulla illustrationer av Ane Gustavsson (läs mer om den här). Konceptet är enkelt, lilla Otis upptäcker sorg och gör vad han kan för att sätta plåster på såren. Ibland bokstavligen, ibland räcker en nalle eller en mysstund. Men vem tröstar Otis?

Jag vet ju inte exakt vad i den som tilltalade Astrid så mycket, men det finns något mycket lugnande i de trösterika upprepningarna, och naturligtvis i det lyckliga slutet. Tilltalet är enkelt och ur barnets perspektiv, någon tvivel om att små barnarmar runt halsen och en utlånad sköldpaddsväska faktiskt löser såväl akuta (pappas väska som glömdes på bussen) som med existentiella (farfaderns sorg över något han läst i tidningen, en dödsannons?) finns inte.

Åsa Mendel-Hartvig är lite expert på de där små barnens känslor och vänder gärna på dem. Ni har väl läst om Tessla och hennes bångstyriga föräldrar?
Som tvåbarnsförälder är jag för övrigt mycket peppad på hennes nästa bok.

Boken är ett recensionsexemplar från Natur & Kultur.

Sjung ut

Bilresor, långa dagsturer liksom korta strandfärder, tenderar att bli ett litet helvete i varma bilar med små otåliga barn. Härom dagen hörde jag om en mammakollega som tvingats sjunga den gamla slagdängan ”Hör nu magistern” på repeat i 16 mil för att hålla sonen lugn, och jag gissar att det inte bara är jag som har liknande historier (maken brukar få mig att gråta men barnen att bli märkligt lugna genom att dra hela Balladen om Briggen Blue Bird av Hull).

Därför är det alltid välkommet med hjälp att bredda repertoaren, bäst på den fronten för min del har nog Visor och ramsor i Hellsingland (Rabén & Sjögren, 2009)varit. Sångböcker med cd-skivor har lång livslängd, och när artisterna är bra orkar till och med vuxna med de 32 upprepningar som småttingarna kräver av varje låt.

Min bokmal till son och musikälskare till dotter har dessutom i Catarina Kruusval hittat sin gemensamma nämnare, där de välkända barnsångerna både kan sjungas och läsas i bekväm (och tuggvänlig, vilket är viktigt när det gäller musikälskaren) kartong (Rabén & Sjögren).

Många av Barnkammarböckerna (Bonnier Carlsen) har skiva till, och när de dessutom har noter för den som kan läsa (och spela) sådana gillar jag det. Det enda tråkiga blir upprepningarna. Jag vet inte hur många varianter av diverse kända barnvisor vi lyssnat igenom för att bara få de där nya guldkornen som blir favoriter och just breddar repertoaren.

Men så var det ju det där med repertoar. Får det kallas så när varannan ton ligger lite mittemellan den rätta och något helt annat? Är det ok att börja sväva iväg i någon annan barndomsfavorit mitt i sången om okända djur för att man plötsligt över huvud taget inte kan komma på hur det ska vara? Klart det är ok under de där krislägena i bilen (då man tackar gudarna att man inte åker tåg och tvingas utsätta andra än de närmaste), men jag tror att rätt många föräldrar ofta känner sig osäkra när det är dags för sångstund. Därför var jag extra nyfiken när Tina Ahlin kom med en ljudsatt sångbok illustrerad av Jessica Kurki: Svenska barnvisor, Urval, piano och munspel av Tina Ahlin (Bokförlaget Max Ström, 2012). Boken är en rätt logisk utgivning av Max Ström förlag som gjorde succé med den ljudsatta fågelboken. Utformandet är också detsamma – det lite klumpiga tryckandet från 1-50 för att välja sång (varför inte en siffersats som på en telefon?) och det lite burkiga ljudet från en liten högtalare som sitter i bakre pärmen. Ändå tycker jag idén är briljant! Att få text, noter, fina illustrationer till en massa klassiker – och dessutom få en egen pianist! Det går lagom snabbt, och jag får hjälp med sånger jag älskat men aldrig vågat sjunga eftersom melodin bara låtit vettig i mitt huvud och knappt där. Den stora invändningen är nog ändå utbudet, för nog klarar de flesta föräldrar en någorlunda variant av imse vimse? Måste vi ens sjunga Bä, bä, vita lamm för våra stadsbarn? Men med godingar som Yllevisan, O-låten och inte minst Jätten Jorms sång så köper jag det ändå. Den som umgås med oss får känna sig varnad. Nu finns det ingen ursäkt att inte sjunga med.

Ikväll tvingade dottern (15 månader) mig att läsa samma bok sju gånger. Under den sjunde somnade hon nöjt, liggandes på min mage.

Det var en ny bok som jag tog hem från jobbet idag och inom kort ska jag berätta för er vilken!

För den som inte läser Vi föräldrar kommer mina tittuttips (i hela sin längd, eftersom tidningen var tvungen att korta ursprungstexten en hel del):

Eva Emmelin, journalist som skriver om barnböcker i Skånska Dagbladet och bloggar om dem på lillabokhyllan.wordpress.com, har valt ut fem bra böcker för barn i tittutåldern.

 

Dojo gömmer sig av Karin Salmson och Marcus Brengesjö (Olika förlag)

Var är Dojo? Marcus Brengesjös färgstarka och fantasifulla bilder sprakar och i letandet efter Dojo möter vi flera oväntade filurer. Oformliga Dojo med sin rosa prickiga klänning finns också i Dojo på skattjakt och Dojo har kalas.

 

Bäbis tittut av Ann Forslind (Alfabeta)

När älskade Bäbis leker tittut går det vilt till. En gång till! Men var är mamma? Av alla böcker om Bäbis är det här kanske den direktaste, och en av de roligaste, även om min favorit nog alltid kommer att vara Bäbis dansar.

 

Vilma säger titta av Anna Ribbing och Lisa Gunnarsson (Rabén&Sjögren)

Vems randiga tass är det som tittar fram? Här får de riktigt små barnen öva på det som är mångas första ord: titta! Lite synd är det bara att svaret på frågan kommer på samma uppslag, istället för på nästa. Så är det i Vilma säger den! om den klassiska peka-gissa-leken i mataffären. Vad är det Vilma ser och vi fram till sista sidan bara kan ana?

 

Dadda hälsar på av Tisell/Johansson/Bergner/Hagstrand (Hatten förlag)

Vem gömmer sig bakom dörren? Träffa Bobbo, Babba och de andra. Babblarnas koncept handlar om språkinlärning, men dörrknackning är spännande i sig och de här färgglada figurerna är favoriter hemma. Funkar som bok, men är så klart roligast med ljud och stoj på babblarna.se.

 

Vira vaknar av Annika Thore och Maria Nilsson Thore (Bonnier Carlsen)

Vira har just vaknat, men var är hon egentligen? Där är foten, men var är Vira? Tittut i barnens tryggaste miljö, och med 70-tals lakan som bonus för nostalgiska föräldrar.

 

Här kommer några tips på böcker för barn – och inte minst föräldrar – som börjar/börjat nytt i höst. Själv jobbar jag min första dag efter nio veckors semester/föräldraledighet idag. Det känns minst sagt märkligt!

Nyfiken på…

En av mina absoluta favoritbarnböcker har kommit som app, och betyget hos Pappas appar bådar mycket mycket gott!