Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Ikväll tvingade dottern (15 månader) mig att läsa samma bok sju gånger. Under den sjunde somnade hon nöjt, liggandes på min mage.

Det var en ny bok som jag tog hem från jobbet idag och inom kort ska jag berätta för er vilken!

För den som inte läser Vi föräldrar kommer mina tittuttips (i hela sin längd, eftersom tidningen var tvungen att korta ursprungstexten en hel del):

Eva Emmelin, journalist som skriver om barnböcker i Skånska Dagbladet och bloggar om dem på lillabokhyllan.wordpress.com, har valt ut fem bra böcker för barn i tittutåldern.

 

Dojo gömmer sig av Karin Salmson och Marcus Brengesjö (Olika förlag)

Var är Dojo? Marcus Brengesjös färgstarka och fantasifulla bilder sprakar och i letandet efter Dojo möter vi flera oväntade filurer. Oformliga Dojo med sin rosa prickiga klänning finns också i Dojo på skattjakt och Dojo har kalas.

 

Bäbis tittut av Ann Forslind (Alfabeta)

När älskade Bäbis leker tittut går det vilt till. En gång till! Men var är mamma? Av alla böcker om Bäbis är det här kanske den direktaste, och en av de roligaste, även om min favorit nog alltid kommer att vara Bäbis dansar.

 

Vilma säger titta av Anna Ribbing och Lisa Gunnarsson (Rabén&Sjögren)

Vems randiga tass är det som tittar fram? Här får de riktigt små barnen öva på det som är mångas första ord: titta! Lite synd är det bara att svaret på frågan kommer på samma uppslag, istället för på nästa. Så är det i Vilma säger den! om den klassiska peka-gissa-leken i mataffären. Vad är det Vilma ser och vi fram till sista sidan bara kan ana?

 

Dadda hälsar på av Tisell/Johansson/Bergner/Hagstrand (Hatten förlag)

Vem gömmer sig bakom dörren? Träffa Bobbo, Babba och de andra. Babblarnas koncept handlar om språkinlärning, men dörrknackning är spännande i sig och de här färgglada figurerna är favoriter hemma. Funkar som bok, men är så klart roligast med ljud och stoj på babblarna.se.

 

Vira vaknar av Annika Thore och Maria Nilsson Thore (Bonnier Carlsen)

Vira har just vaknat, men var är hon egentligen? Där är foten, men var är Vira? Tittut i barnens tryggaste miljö, och med 70-tals lakan som bonus för nostalgiska föräldrar.

 

Här kommer några tips på böcker för barn – och inte minst föräldrar – som börjar/börjat nytt i höst. Själv jobbar jag min första dag efter nio veckors semester/föräldraledighet idag. Det känns minst sagt märkligt!

Nyfiken på…

En av mina absoluta favoritbarnböcker har kommit som app, och betyget hos Pappas appar bådar mycket mycket gott!

Förutseende

Bara så jag inte glömmer bort att den här är på g och gör ett Vem-misstag (se föregående inlägg) så tycker jag vi alla noterar julens mest lovande: Barnbok av Onekligen-Lisa! Spännande!

Förlåt

Att det har kommit två nya Vem-böcker utan att jag vetat om det (även om jag så klart såg i nån katalog för en evighet sedan att de var på g) säger lite om hur jag skött den här bloggen på sistone. Vet inte om jag kan lova bot och bättring, men ett försök utlovas härmed dyrt och heligt!

Jag har blivit ombedd att skriva några boktips till Vi Föräldrar, så håll lite extra utkik där framöver! 😉

Gnäll och bojkott

Min senaste spalt i Skånskan kommer här:

Jag tror jag har gnällt om det här tidigare, och börjar därför den här spalten med mer gnäll för att få det ur världen. Jag tror nämligen att jag helt enkelt måste uppmana till bojkott av de småbarnsböcker om Muminfamiljen som Alfabeta ger ut i parti och minut.

Det är möjligt att det finns opublicerade illustrationer att gödsla med, men saknar man helt finess i utformandet tycker jag det kan vara. Den senaste, Mumin leker tittut (Alfabeta), ska i alla fall ut ur mitt hus. Inte ens minstingen som inte kunde vara mer målgrupp bryr sig om den och mina vuxna ögon letar förgäves efter åtminstone någon liten Janssonsk detalj att mysa åt.

Nej, vill man ha en tittutbok till sin minsting tycker jag man ska välja Vira vaknar av Annika Thore och Maria
Nilsson Thore (Bonnier Carlsen, 2011), och vill man läsa om Mumin ska man läsa något Tove Jansson faktiskt var med och producerade.

Sådär. Nu till något med mycket mer finess: Det var tur: Det var synd av Thomas Halling och Eva Eriksson (Alfabeta). Det här är Sliding doors för 4-5-åringen och faktiskt riktigt roligt. För nog är det spännande att tänka på att ett steg i en annan riktning hade kunnat ändra dagen helt. Här är det inget livsavgörande, bara vardagsfilosofi och både roligt och tankväckande. Bra att plocka fram när allt gått snett, eller som ett sätt att avrunda en fin dag.

 

För de barn som när en längtan om att bli djurägare kan veliga/tveksamma/motvilliga/allergiska föräldrar istället läsa Ester Fransson och djurbytardagen av Johan Rundberg och Per José Karlén (Kultur & Natur). Den lär visserligen inte fungera helt avskräckande (till det är nog Kivi och Monsterhund från Olika förlag bättre), men kan i alla fall ge en känsla för olika typer av husdjur och kanske väcka nya idéer till julens önskelista. Dessutom ger den en rolig läsestund. Sitter lillasyster eller lillebror med kan I naturen (Raben & Sjögren) ge lite känsla för de djur och upplevelser som finns omkring oss utan djurbutiksbesök, för här får vi lyssna på både måsar, ugglor och älvens porlande. Boken är en i serien Nyfikna öron, där det tidigare getts ut enkla och ljudsatta pekböcker med våra vanliga fåglar och husdjur. Förutom naturromantik kom nyligen en med instrument, och även om jag tycker böckerna är fina (och har föredömligt lättryckta knappar och lagom högt ljud – det är inte att förakta som alla småbarnsföräldrar vet) kan jag tycka de är lite tråkiga. Antagligen tycker förlagen att de behöver konkurrera med smarttelefånernas många appar på liknande tema, men jag undrar om det inte är så att apparna ändå är just smartare.

Något som däremot är väldigt svårt att konkurrera med är finurliga högläsningsböcker, och en sådan har vi hittat i nyutgåvan av den gamla klassikern Eloise av Kay Thompson (Rabén & Sjögren). Den är visserligen inte helt enkel att läsa högt alltid, men sexåriga Eloises strapatser på hotel Plaza går inte att värja sig mot, och jag fascineras av att treåringen gillar det trots de många daterade och för en svensk medelklassunge obegripliga referenserna. Det måste vara något av busungarnas universalspråk som lyser igenom.

Finurlig på ett annat sätt är den lilla Mullvaden, nu i ytterligare en bok på svenska: Den lilla mullvaden och raketen (Parabellum Nord). Här är det naiviteten och uppfinningsrikedomen som gör läsglädjen, och för de yngre barnen blir bildernas enkla dramatik äventyret.

 

Idag skriver jag på tema reseböcker för barn! Du hittar texten här!

Ny spalt

Här hittar ni min senaste barnlitteraturspalt i Skånskan. Jag sågar Vem-appen, om nån är nyfiken!