Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘recension’ Category

Ni tror kanske att jag gett upp barnbokssvängen. Kunde inte vara mer fel. Men med allt barnboksläsande på hemmafronten och recenserande på jobbfronten (och plus det ett nytt mer ansvarsfullt jobb till vardags) har det blivit lite skralt med bloggandet. Jag kommer tillbaka. Till dess bjuder jag på en barnboksspalt med tema konst! Kolla här!

Read Full Post »

Av Katerina Janouch

Vi känner Ingrid vid det här laget, och när hon ska resa utomlands får vi vad vi förväntar oss.

Mitt första möte med henne var ju inte så lyckat, och att jag fortsatt att läsa om henne är mest en slump.

Delvis får jag väl tillstå att hon har sin charm, och även om jag fortfarande tycker att det uppstyckade språket är lite omotiverat och framför allt stundvis dåligt genomfört (finns logiska luckor i meningsbyggnaden även i denna) har jag inte hittat riktigt så många störningsmoment i senare böcker.

I den här boken åker Ingrid och hennes familj till ej uttalat soligt resmål. Den kom oerhört lämpligt för oss, då vi ju var på Kanarieöarna i slutet på januari. Att läsa om Ingrids resa var en bra förberedelse, och Katerina Janouch lyckas på något sätt pricka in sådant som barn fokuserar på. I det här fallet är det hotellet som Ingrid och min son har ungefär samma syn på: ”Hemma heter hotellet” sa Ebbot efter några dagar på Fuerteventura, och det är om inte ett direkt citat så i alla fall Ingrid-inspirerat.

Jag har inte läst så många böcker om resor för riktigt små barn, men det är klart man jämför med Var ligger utomlands? som jag skrev om för en tid sedan. Även om jag gillade den måste jag nog säga att Ingrid ger de små barnen mer. Ju mer jag har tänkt på Leo och hans funderingar inför stundande resa desto mer börjar jag känna att genomgången av länder och deras befolkning drar åt det alltför stereotypa. Visst kan den fungera som en ingång till en småbarnslektion i geografi, men vill man förbereda barnen för en solsemester är nog Ingrid att föredra.

Har du några andra tips om böcker som passar inför och på resa?

Ett mer allmänt tips från mig är att köpa/låna några nya böcker inför flygturen, och packa in dem som paket. Det är ett perfekt tidsfördriv att först öppna paketet och sedan premiärläsa boken. Har du valt rätt har du dessutom en bok ni båda gillar att läsa på stranden!

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Read Full Post »

Veckans barnboksspalt, som publiceras i Skånskan idag:

När Kivis högsta önskan går i uppfyllelse är det inte riktigt som hen tänkt sig. En monsterhund är ju ingen tax och det blir en tuff dag för Kivi, som snabbt tänker om i husdjursfrågan.

Jesper Lundqvist och Bettina Johansson har verkligen lyckats skapa en spännande barnbok och min 2,5-åring älskar den. Men medan det är den galna monsterhunden och den charmiga huvudpersonen som väckt hans intresse är det ett tre bokstäver långt ord som attraherat vuxenvärlden. För Kivi nämns som ”hen” och ”henom”, och boken har gett skaparna, och inte minst Olika förlag, stor uppmärksamhet.

När jag någon gång vid sjuttioelfte omläsningen gör sonen uppmärksam på det ovanliga ordet reagerar han inte nämnvärt. Han är upptagen med en av Bettina Johanssons många detaljrika och fantasifulla illustrationer av den allt annat än gulliga hunden. Själv tycker jag ”hen” ligger oväntat naturligt i munnen. Jag brukar förespråka könsneutrala/normbrytande barnböcker och tycker det är bra att ha ett ord som gör det möjligt att ha en huvudperson som är barn först och främst. Om hendebatten kan öppna för en bredare diskussion om stereotyper i barnboksvärlden är det jättebra. Allra bäst tycker jag det är att debatten dras igång med hjälp av en bok som står för sig själv och är värd uppmärksamheten också för sina kvaliteter som just barnbok.

En annan nyutkommen bok som vi gillar hemma just nu är Marianne Dubucs Djurens maskerad (Rabén & sjögren). Precis som tidigare utkomna Framför mitt hus lyckas Dubuc ständigt överraska genom att leda in oss på ett spår och så plötsligt byta fot eller göra helt om. Både Djurens maskerad och Framför mitt hus flörtar med de klassiska sagorna, men också med mer stereotypa pekböcker som radar djur på djur, sak på sak. I den senast utkomna är det just djuren vi utforskar, men vi får tänka till, för bäst som vi känt igen ett lejon har det klätt ut sig – till elefant!

Vill vi veta lite mer om djuren, ja leta fakta under flikar och luckor, så tittar vi i Vilket djur liknar mig? och Vilket djur ska jag bli? (Alfabeta) av Nicola Davies och Marc Boutavant. Den sistnämnda följer djuren från dess tidigaste stadium (yngel, puppa, ägg, ja ni fattar) tills de är fullvuxna och själva fortplantar sig. Luckor är alltid populära, och från föräldraperspektiv är det alltid bra att få hjälp att svara på de frågor som kan uppstå kring vilket ämne det än är som är på tapeten för tillfället. När det gäller fakta om djur kan jag ändå tycka att det är svårt att slå den ”äkta varan”. Att läsa de ljudsatta fotoböckerna Fågelsång (av Jan Pedersen och Lars Svensson) och Vilda djur (Jan Pedersen) med 2,5-åringen är alltid en upplevelse. Vet ni hur en motorcykelgroda låter? Hur berguven hoar? Vi vet, och de här böckerna (från Max Ström förlag) kommer vi att växa med och ha glädje av länge.

Slutligen: Lyckan som uppstod när vi förstod att Emma AdBåge illustrerat tvååringens favoritramsa – ABCD råttan kokar te, i en ny pekbok var inte att ta miste på. Den med Lennart Hellsings ramsa ”Vad ska vi göra” är mycket fin den med!

Read Full Post »

Den lilla kaninen Miffy har ni säkert sett? Jag minns henne från min egen barndom, ungefär på samma sätt som jag minns Hello Kitty. Som produkt alltså, inte som bok.

Frågan är om jag någonsin läste någon Miffybok, jag kan inte minnas det. Däremot läste vi några anda Dick Bruna-klassiker, inte minst Prinsen av Brabant som nog var en av de första böcker min mamma köpte till Ebbot. Den har fina rim, och enkla tydliga bilder, och jag gillar den.

Miffy däremot är jag väldigt kluven till. De böcker jag läst är enkla på gränsen till dumma, och mer än böcker känns de som leksaker. Miffys familj och Miffys hus marknadsförs just som ”lek- och pusselböcker”, och det är väl helt ok. Jag tycker i princip att det är kul när böckerna så att säga hoppar ut i vårt vardagsrum och införlivas i leken. När det gäller de här böckerna har jag dock lite mer att önska. För det första hade jag velat lära känna Miffy lite mer, få en historia och inte bara kortfattade presentationer tillsammans med kartongdockan som alltså går att plocka loss och sätta tillbaka på sidan. Men FRAMFÖR ALLT förstår jag inte varför figurerna inte kan ha baksidor. Har Miffy ingen rygg?

Sådant har jag funderat på under föräldraledigheten. Kanske är det tur att jag börjat jobba…

Uppdatering: Sedan kan man ju fråga sig vad barnen tycker om Miffy (Jo, det är faktiskt för deras skull jag läser – också!). Anledningen att deras åsikter inte kom med i den här recensionen är nog att jag inte riktigt vet. Astrid gillar figurerna, de är ju kontrastrika och tuggvänliga. Ebbot gillar mest tanken på dem. Han plockar fram dem men står sedan lite handfallen och vet inte vad han ska göra med dem. När vi hittar Miffyböcker på biblioteket blir han glad, men när vi läser dem tappar han snabbt intresset.

Vad tycker du om Miffy?

Böckerna är recensionsexemplar från förlaget.

Read Full Post »

Så har det låtit hela semestern! Vid poolen, vid hotellets matbord, i sängen såväl morgon som kväll. Jesper Lundqvist och Bettina Johansson har verkligen lyckats skapa en spännande barnbok och lilla bokhyllans äldre innehavare (som redan räknar ner till treårsdagen i maj) älskar den.

Historien är onekligen rafflande för när Kivis högsta önskan går i uppfyllelse är det inte riktigt som hen tänkt sig. En monsterhund är ju ingen tax och det blir en tuff dag för Kivi.

Att Kivi nämns som ”hen” och ”henom” och därmed är en föregångare i barnbokssvängen reagerar Ebbot inte alls på. När jag efter sisådär tjugo omläsningar nämner det nickar han bara och säger ”och vad är monsterhund” (en ”den”). Själv tycker jag ”hen” ligger oväntat naturligt i munnen. Jag brukar förespråka könsneutrala/normbrytande barnböcker och tycker det är bra att ha ett ord som gör det möjligt att ha en huvudperson som är barn först och främst.

Jag har bara som ytligast hängt med i den hendebatt som Olika förlag skapat runt den här boken, men den som är intresserad kan säkerligen läsa mer på förlagets hemsida. Jag tycker det är kul att de drar igång den här debatten och är framför allt glad att de gör det med en bok som står för sig själv och är värd uppmärksamheten också för sina kvaliteter som just barnbok. Bettina Johansson är en storfavorit här hemma och om du missat Vera och Tisdagskossan så passa på att kolla in den också!

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget.

Read Full Post »

Hörrni det här med jultomten, kan vi prata om det? Så mycket tid som så många vuxna lägger ner på att får små barn att tro på denna figur, bara för att några år senare rycka undan mattan och förvänta sig att alla är införstådda med att klapparna kommer från släkt och vänner. Taskigt egentligen, men jag gör det själv. I två-åringens värld är gränsen mellan fantasi och verklighet ändå flytande, och diskussionerna härhemma rör inte om utan hur tomten kommer in för att lägga paket i kalenderstrumpan. De där paketen består varannan dag av en pusselbit och varannan av en pixibok, och böckerna gör sitt till för att utöka tomterepertoaren. Bonnier Carlsen har samlat tio pixiböcker i en julbox, och här finns röda tomtens onda gröna bror (för föredrar rutten ärtsoppa framför tomtegröt), här klär tamkaninen Ville ut sig med skägg och luva och skrämmer de vilda djuren och Ulf och Kajsa bakar och pysslar precis som de gjorde när jag var liten. En fin samling, som jag gissar kommer att vara populär flera jular framöver.

Kartongboken Nickes jul (Rabén & Sjögren) lär dock lillasyster få ta över snart. Det är en enkel pekbok, med glitter och upphöjda ytor att känna lite extra på. Julstämningen är i topp, och Nicke Nyfikenälskare får sitt även denna tid på året, men finessen som originalets skapare H.A och Margret Rey hade saknas.

Den lilla mullvaden och julen av Zdenek Miler och Hana Doskocilová är den tredje boken om den lilla tjeckiska mullvaden som ges ut i Sverige av förlaget Parabellum nord AB. Mullvaden är som vanligt givmild och planerar julfirande för sig och den lilla musen, men korpen är framme och ställer till det. Jag är väldigt förtjust i mullvaden, som alltid är finurlig och fin, och julkänslan är genuin trots att jultomten saknas när de små djuren till slut sjunger Nu tändas tusen juleljus.

Att högläsningen slutar med sång är förresten inte ovanligt för den som är bekant med Catarina Kruusvals serie Ellen och Olle sjunger (Rabén & Sjögren). Lagom till jul har Kruusval illustrerat Alice Tegnérs Sockerbagaren, och Astrid Gullstrands Tre pepparkaksgubbar, och låt mig säga att den som inte kunde dessa sånger utantill sedan tidigare definitivt gör det nu. Jag gillar konceptet vispekbok, det lär barn att faktiskt lyssna på vad de sjunger. Att det sedan kan vara svårt att sjunga långsamt nog för att de detaljrika uppslagen ska hinna avnjutas är ett mindre problem med tanke på hur många gånger man hinner sjunga sångerna under en läggningsstund…

Och när vi nu pratar om läggning kan jag inte låta bli att nämna årets julklappsbok till småbarnsföräldrarna. Go the fuck to sleep av Adam Mansbach och Ricardo Cortes (Akashic books) låter frustrationen få utlopp i igenkännande skratt, och ger den trötte gemenskapens tröst (du är inte ensam!). Tyvärr verkar den svenska översättningen (Sov nu för fan) stressats fram, och håller inte alls. Rimmen faller platt och känns bara krystade, så köp den på engelska eller inte alls!

Boken har för övrigt rönt sådana framgångar att man förutom översättningar till allehanda språk gjort en barnvänlig variant med titeln Seriously, just go to sleep. Den har jag inte läst, men lite känns det ju som att poängen gått förlorad om frustrationen måste anpassas för barnaöron.

Årets sista barnboksspalt avslutas med hopp om en god jul, många fina lässtunder och många goda nätters sömn! Själv kan jag nog bara hoppas på två av tre.

Fotnot: Pixibox Jul innehåller följande titlar: Adventskalendern, Jesu födelse, Ojsan, Tekla och tomten, Julens ABC, Ulf och Kajsa gör julgranspynt, Bo firar jul, Tomten och tomtens bror, Ville och vilda – tokig i julen, Emilias jul och Julsånger.

Denna text är tidigare publicerad i Skånska Dagbladet. Nickes jul och Den lilla mullvaden och julen samt vispekböckerna är recensionsex från förlagen. Det är även den svenska utgåvan av Sov nu för fan. Övriga böcker har jag köpt.

Read Full Post »

Av Åsa Mendel Hartvig och Caroline Röstlund

När jag söker på Tessla i bloggen hittar jag inget inlägg om Tesslas mamma vill inte. Kan det verkligen stämma att jag inte skrivit om den? Galet, den var ju ett av förra årets favoriter! Det här får helt enkelt bli en dubbelrecension.

Tessla har besvärliga föräldrar. Att få med mamma hem efter dagis, få i henne middag och slutligen gå och lägga sig är inte det lättaste. Lika illa är det när pappa måste till jobbet. Tessla, som är lätt för alla barn i alla åldrar att identifiera sig med, får helt enkelt vara listig. Hon klurar ut alternativa sätt för vardagsbestyren och lyckas därmed få föräldrarna dit hon vill utan alltför mycket gnäll. För visst är det roligare att borsta tänderna med många tandborstar, och visst är det lättare att bli lämnad en stund om man får mysa lite först?

Att vända på småbarnslivet så här är lyckat på så många sätt. Både barn och föräldrar får se och känna igen typiska konfliktsituationer och fundera över hur man kan undvika bråk och gnäll på mer eller mindre kreativa vägar. Vi får skratta men också tänka efter.

Jag reagerade först, liksom Helena Ferry på Barnboksprat, på att pappan till skillnad från mamman har en yrkesroll. En kostym och ett jobb i fokus. Mamman är i den första boken bara mamma, medan pappan så självklart är något mer. Det är synd för just stereotypjägarna på Olika borde kunnat väja för det här, men jag förlåter det då pappan i övrigt får vara så normfri. För hur många pappor gömmer sig och blir blyga när de kommer till jobbet? Och hur många vågar gå dit med hårspännen?

Caroline Röstlunds illustrationer går så perfekt i ton med Åsa Mendel Hartvigs text i de här böckerna, och jag gillar dem verkligen jättemycket. Det ska erkännas att sonen inte varit lika entusiastisk. Han har inte ogillat, bara inte propsat på att läsa dem igen. Kanske är han lite för liten, kanske känns det fortfarande mer otryggt än tokroligt med omvända världar i hans värld. Vi får se hur det utvecklar sig!

Båda dessa böcker är recensionsexemplar från förlaget.

Read Full Post »

Min senaste barnboksspalt handlar om illustrationer som återanvänds. Har ni också sett hur det sker mer och mer? Vad tycker ni om det?

Förutom denna spaning finns tips på några riktigt fina böcker. Gamla och nya! Läs spalten här!

Read Full Post »

Var ligger utomlands?

Av Malin Roca Ahlgren och Mats Molid

Kommer ni ihåg tvåspråkiga Adam? Vivlio förlag har nu kommit med ytterligare en bok där texten finns på dubbla språk (svenska och spanska/arabiska/bosniska/somaliska), den här gången om olika länder och kulturer. Dels naturligtvis för tvåspråkiga familjer, men också för att tidigt lära barn att deras eget språk inte är det enda.

I den här boken är fokus på just mångfalden i världen. Leo ska åka utomlands. Visserligen på vanlig svenssoncharter, men det väcker ändå tankar om detta ”utomlands”. Var ligger det. Vi får följa med i Leos tankar på hur andra språk låter – läspande, argt, klingande, ja olika! Vi får se olika kläder och olika väder. ”Oj”, är min första tanke, för det är naturligtvis en balansgång för författarna att inte komma med för utpräglade stereotyper. De lyckas bra tycker jag. Fokus är på yttre omständigheter, på språk, kläder och i slutänden med en liten blinkning till oss föräldrar om hur vi är när vi är på semester.

Det finns, tycker jag, alltid ett litet problem med pedagogiska böcker. Det är så tydligt varför de kommit till, och det förtar lite av charmen. Vivlios böcker tycker jag dock hittills har lyckats hitta historier som visserligen kan sägas vara sedelärande men som också är på barnets nivå och undviker pekpinnar. För mig som läst spanska men inte pratar det är det roligt att fräscha upp minnet lite, som en bonus!

Boken är ett recensionsexemplar från förlaget! Jag ser förresten på deras hemsida att det snart kommer en ny bok om Adam. Kul!

Read Full Post »

– för tips & råd i livet

Av Thyra Brandt

”En plats du borde besöka..”, ”Kolla in www…” och ”Våga…”

Tänk så många (bra och mindre bra) råd barnen skulle få om alla man kände fyllde i den här gästboken! Vi har ännu inte satt den i händerna på folk, men planerar att göra det i jul när familjen är samlad.

Sanningen är att vi valde bort den när vi hade namnfest i somras. Jag såg den i en affär och tyckte den var bra men ful. För det är väl det enda jag har emot den här boken: framsidan. Hur tänkte de där? Vi köpte ett fint tomt album som gästbok istället, men fick just yta och lite mindre innehåll – för hur lätt är det för folk att hitta på något vettigt när nästa person hänger över axeln och man precis är på väg att gå? Nu har jag fått den som recensionsexemplar, och slutligen fallit för idén. För som det brukar heta är man inte ensam om att uppfostra barn (eller borde i alla fall inte vara det) och jag för min del älskar tanken på att mina fina vänner och släktingar skickar sina tankar vidare till mina!

(Kanske slår jag in boken i något fint papper, för den tilltalar mig verkligen inte alls. Vad tycker du om omslaget?)

Boken är ett recensionsexemplar från Ordalaget.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »