Har ni sett uppropet som cirkulerar i bloggvärlden? Ett bra initiativ, tycker jag, men jag gillar inte inledningen; ”Du kanske inte vet om det, men läser du bloggar är du troligen lurad.”
Det har, menar uppropsskrivarna, blivit vanligare med bloggare som tar betalt för att rekommendera en vara. Det kanske stämmer, men jag har ärligt talat inte trott något annat, och jag tycker att jag har ganska bra koll på vilka som står bakom de bloggar jag läser och deras inställning till gåvor och betalning.
Diskussionen om recensionsex blir ju genast på tapeten igen. För man får ju fundera då på om ett recensionsexemplar är ”att ta betalt”.
Jag menar att det inte är det. Jag menar att recensionsexemplar till bloggare är precis samma sak som likadana till tidnings-, teve- och radioredaktionen. En förutsättning för arbetet. Men sedan kommer vi in på hal is: vilka principer jobbar bloggaren i fråga enligt? Ibland ser man dem som skriver att det känns konstigt att såga en bok som man fått, dem som tackar översvallande och hyllar utan slut. Sådana bloggar brukar jag inte läsa med så stort intresse. De som skriver ärligt och uppriktigt om sin upplevelse om en bok läser jag däremot med glädje, och då struntar jag faktiskt blankt i huruvida boken är köpt, lånad eller utskickad från ett förlag som vill ha uppmärksamhet.
Skulle jag känna minsta tendens av att ett förlag villkorade sitt utskick på minsta sätt, eller antydde att en dålig recension skulle innebära indragna recensionsexemplar skulle jag genast dra öronen åt mig – och tala om på bloggen vad jag upplevt. Så nej. Till salu är jag inte.
Lämna en kommentar