Nej, det här inlägget handlar inte om det ännu eftersatta arbetet med att få upp hyllor i det rum som ska bli vårt nya hus bibliotek. Det handlar om något viktigare, nämligen innehållet.
Det är Bokbabbel, via lite andra bloggare, som fått in mig på tanken på att redan nu bygga upp en klassikersamling till barnet/barnen. Har en kollega som köper alla nobelpristagare till sina barn, vilket jag tycker är en rolig tanke, men precis som Bokbabbel funderar jag på vilka krav man ställer på sina barn om man redan då de är pytte bestämmer att de ska bli bokälskare.
Som jag skriver i en kommentar till ovan nämnda inlägg resonerar jag nog själv så att jag bygger upp det egna biblioteket och tänker att det förr eller senare blir barnens. Däremot fyller jag ju sonens egen hylla med väldigt täta och jämna mellanrum, och baktanken är nog att han ska bli så van vid en välfylld hylla att han kommer att vilja fortsätta ha det så.
En sak jag funderar på, och som jag skulle vilja ställa till er som bygger upp bibliotek till era knattar – hur resonerar/resonerade ni om ni får/när ni fick fler barn? Dubletter? Urval? Jag tycker det blir knepigt redan där!
Jag köper böcker till mig o så får tjejerna botanisera bland dom när de blir större. Jag köper barnböcker till dom o inte alltid dubletter och när de blir äldre kommer jag förmodligen att ge dem en o annan klassiker med. Blir de bokmalar o bibliofiler är ju en del av tjusningen att få bygga sin egen boksamling tänker jag?
Den enda “vuxenbok” de har fått var sitt ex av är en som min mamma, mormor o gammelmoster skrivit.
Då tänker vi ungefär likadant! Däremot, vilket jag kom att tänka på nu, köper jag ju också barnboksklassiker till mig själv (fast jag tänker och säger att det är till sonen) som jag hoppas innerligt att barnen ska tycka om…
Vad är det för bok dina släktingar skrivit? Låter spännande!
En liten släktforskningsskrift som handlar om “kvinnolinjen” där de själva sett till att det finns ännu en känd generation. Sånt som de kanske kan komma att uppskatta som vuxna.
[...] Ö fortsätter diskussionen om barnbibliotek som bland annat jag tog upp här igår. Hur tänker du när det gäller att köpa böcker till ditt barns framtida [...]
Jag har inte kommit så långt ännu att jag köper böcker till mina barn som det är tänkt att de ska få långt in i framtiden, men inläggen fick definitivt tankarna att snurra lite. Precis som du så tror/hoppas jag att de barnböcker jag köpt till mig själv kommer att nedärvas, förhoppningsvis till både nummer ett och nummer två (det är tre år emellan dem). Fast en konkret grej jag tänkte på häromdagen när vi såg senaste Harry Potter på dvd är att nu måste jag ju snart skaffa Potter-serien på svenska också!
Det har jag faktiskt inte tänkt på, men jag har ju en hel del ungdomsböcker på engelska!
Gud, så intressant. Jag funderar ibland kring det här och mina vänners barn. Vad är det för böcker jag ger bort? Är det böcker jag noggrant valt att jag vil och hoppas att de ska läsa eller är det i ärlighetns namn en bok jag hittar som jag tror passar bra i åldern, bara? Lite av varje skulle jag säga. Tror att jag kommer göra rätt mycket lika dant till mina egna om jag får några.